Den här sidan har korrekturlästs
§ §
80
Sång 6.
Men ej vättes hästens hovar,
Ej dess fot i vattnet nedsjönk.
Det var unge Joukahainen,
Magre ynglingen från Lappland,
Som av gammalt ilska hyste,
Agg i långa tider närde
Mot den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn.
Eldig båge sig han reder,
30. Gör ett skönt och ståtligt armborst:
Bågen utav järn han smider,
Ryggen gjuter han av koppar,
Dem med inlagt guld han pryder,
Med sirater utav silver.
Vadan fick han själva snodden,
Vadan strängen till sin båge?
Utav Hiisi-älgens senor,
Utav Lempos snodda linor.
Färdig fick han så sin båge,
40. Fick sitt armborst sammanfogat.
Skön var bågen till att skåda,
Icke ringa var dess värde:
På dess rygg en häst var bildad,
Längsmed stocken lopp en fåle,
Uppå bågen sågs en kvinna,
Och en hare närmast trissan.
Täljde nu en skock av pilar,
Fjädrade på trenne sidor;
Skaften gjorde han av ekträd,
50. Spetsarna av kådigt virke;
Ej dess fot i vattnet nedsjönk.
Det var unge Joukahainen,
Magre ynglingen från Lappland,
Som av gammalt ilska hyste,
Agg i långa tider närde
Mot den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn.
Eldig båge sig han reder,
30. Gör ett skönt och ståtligt armborst:
Bågen utav järn han smider,
Ryggen gjuter han av koppar,
Dem med inlagt guld han pryder,
Med sirater utav silver.
Vadan fick han själva snodden,
Vadan strängen till sin båge?
Utav Hiisi-älgens senor,
Utav Lempos snodda linor.
Färdig fick han så sin båge,
40. Fick sitt armborst sammanfogat.
Skön var bågen till att skåda,
Icke ringa var dess värde:
På dess rygg en häst var bildad,
Längsmed stocken lopp en fåle,
Uppå bågen sågs en kvinna,
Och en hare närmast trissan.
Täljde nu en skock av pilar,
Fjädrade på trenne sidor;
Skaften gjorde han av ekträd,
50. Spetsarna av kådigt virke;
