Den här sidan har korrekturlästs
§ §
82
Sång 6.
Att han hov sin blick mot väster,
Vände huvudet mot solen,
Såg då nå’nting svart på havet,
Såg en mörkblå punkt på vågen:
»Är det väl ett moln i öster,
Eller morgonsolens gryning?»
Ej det var ett moln i öster,
Icke morgonsolens gryning:
Gamle Väinämöinen var det,
90. Den evärdelige sångarn,
Stadd uppå sin färd till Pohja,
Ridande till Pimentola
På sin fåle, gul som halmen,
På sin ridhingst, ärtskaftfärgad.
Nu den unge Joukahainen,
Magre ynglingen från Lappland,
Hastigt grep i eldsnabb båge,
Tog sitt ypperliga armborst
För att döda Väinämöinen,
100. Skjuta ner Suvantolainen.
Men hans gamla moder frågar,
Skyndar sig att honom spörja:
»Säg, mot vem du bågen spänner,
Drager upp med skräll ditt armborst?»
Det var unge Joukahainen,
Ordet nu han tog och sade:
»Jag mitt goda armborst spänner,
Bågen utav järn jag uppdrar
För att döda Väinämöinen,
110. Skjuta ner Suvantolainen;
Vände huvudet mot solen,
Såg då nå’nting svart på havet,
Såg en mörkblå punkt på vågen:
»Är det väl ett moln i öster,
Eller morgonsolens gryning?»
Ej det var ett moln i öster,
Icke morgonsolens gryning:
Gamle Väinämöinen var det,
90. Den evärdelige sångarn,
Stadd uppå sin färd till Pohja,
Ridande till Pimentola
På sin fåle, gul som halmen,
På sin ridhingst, ärtskaftfärgad.
Nu den unge Joukahainen,
Magre ynglingen från Lappland,
Hastigt grep i eldsnabb båge,
Tog sitt ypperliga armborst
För att döda Väinämöinen,
100. Skjuta ner Suvantolainen.
Men hans gamla moder frågar,
Skyndar sig att honom spörja:
»Säg, mot vem du bågen spänner,
Drager upp med skräll ditt armborst?»
Det var unge Joukahainen,
Ordet nu han tog och sade:
»Jag mitt goda armborst spänner,
Bågen utav järn jag uppdrar
För att döda Väinämöinen,
110. Skjuta ner Suvantolainen;
