Den här sidan har korrekturlästs
§ §
95
Sång 7.
Bättre var jag i mitt hemland,
Mera värd i egna bygder.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Yttrade ett ord och sade:
»Finge jag måhända fråga,
Törs tilläventyrs jag spörja,
Vem du vara må bland männer,
Eller vilken ibland hjältar?»
Gamle, trygge Väinämöinen
210. Yttrade ett ord och sade:
»Fordomdags jag omförmäldes,
Ansedd var jag tillförene
Som en glädjens tolk om kvällen,
En som sjöng i alla dalar,
Uti Väinö-hemmets lunder,
Uppå Kalevalas moar —
Vad jag arme nu må vara,
Knappast själv jag mera känner.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
220. Yttrade ett ord och sade:
»Man, stå upp från denna sumpmark,
Hjälte, stig på nya stigar,
Att din ofärd mig berätta,
Dina äventyr förtälja!»
Mannens gråt hon härmed hämmar,
Gör ett slut på hjältens jämmer,
Bringar honom i sin farkost,
I dess bakstam honom sätter,
Själv till årorna hon griper,
230. Rodden själv hon företager,
Mera värd i egna bygder.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Yttrade ett ord och sade:
»Finge jag måhända fråga,
Törs tilläventyrs jag spörja,
Vem du vara må bland männer,
Eller vilken ibland hjältar?»
Gamle, trygge Väinämöinen
210. Yttrade ett ord och sade:
»Fordomdags jag omförmäldes,
Ansedd var jag tillförene
Som en glädjens tolk om kvällen,
En som sjöng i alla dalar,
Uti Väinö-hemmets lunder,
Uppå Kalevalas moar —
Vad jag arme nu må vara,
Knappast själv jag mera känner.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
220. Yttrade ett ord och sade:
»Man, stå upp från denna sumpmark,
Hjälte, stig på nya stigar,
Att din ofärd mig berätta,
Dina äventyr förtälja!»
Mannens gråt hon härmed hämmar,
Gör ett slut på hjältens jämmer,
Bringar honom i sin farkost,
I dess bakstam honom sätter,
Själv till årorna hon griper,
230. Rodden själv hon företager,
