Den här sidan har korrekturlästs
§ §
6
Sång 26.
Och till häst han steg från marken,
Styrde hemåt nu sin kosa
Till sin kära, goda moder,
Till den ålderstignas boning.
Sade, då han hemmet hunnit,
Yttrade, då dit han anlänt:
»Du min gamla, goda moder,
Hämta mat så fort som möjligt,
Så den hungrig är, får äta,
30. Så den lystne kan sig mätta;
Elda bastun med detsamma,
Värm ett bad med största snabbhet,
Så att mannen får sig tvätta,
Hjältars prydnad kan sig skölja!»
Det var Lemminkäinens moder:
Mat hon frambar ofördröjligt
Till den hungriges förplägning,
Till den lystne mannens mättnad,
Under det ett bad bereddes,
40. Medan bastun ombesörjdes.
Nu den muntre Lemminkäinen
Gör i största hast sin måltid,
Går med samma fart i bastun,
Träder i sitt värmda badrum;
Finken tvår sig nu där inne,
Gårdens snösparv där sig badar
Tills hans huvud linet liknar,
Tills hans hals av vithet glänser.
Från sitt bad han kom i stugan,
50. Yttrade ett ord och sade:
Styrde hemåt nu sin kosa
Till sin kära, goda moder,
Till den ålderstignas boning.
Sade, då han hemmet hunnit,
Yttrade, då dit han anlänt:
»Du min gamla, goda moder,
Hämta mat så fort som möjligt,
Så den hungrig är, får äta,
30. Så den lystne kan sig mätta;
Elda bastun med detsamma,
Värm ett bad med största snabbhet,
Så att mannen får sig tvätta,
Hjältars prydnad kan sig skölja!»
Det var Lemminkäinens moder:
Mat hon frambar ofördröjligt
Till den hungriges förplägning,
Till den lystne mannens mättnad,
Under det ett bad bereddes,
40. Medan bastun ombesörjdes.
Nu den muntre Lemminkäinen
Gör i största hast sin måltid,
Går med samma fart i bastun,
Träder i sitt värmda badrum;
Finken tvår sig nu där inne,
Gårdens snösparv där sig badar
Tills hans huvud linet liknar,
Tills hans hals av vithet glänser.
Från sitt bad han kom i stugan,
50. Yttrade ett ord och sade:
