Den här sidan har korrekturlästs
§ §
97
Sång 31.
Kalervoinen vittjar näten,
Samlar fisken i sin väska.
Untamo, den vrånge mannen,
Gripes då av häftig vrede,
Börjar strid med egna händer,
Kräver ut sin rätt med näven,
Väcker tvist om fiskavskrädet,
Handgemäng om abborrynglet.
Och de tvista och de kämpa,
30. Seger vinner ingendera;
Varje hugg den ene giver,
Återgäldar strax den andre.
Nästa gång, ej långt därefter,
Sedan två, tre dar förflutit,
Sådde Kalervo sin havre
Bakom Untamoinens stuga.
Untamolas raska tacka
Äter upp den sådda havren;
Kalervoinens arga gårdshund
40. River Untamoinens tacka.
Men då hotar Untamoinen
Kalervo, sin egen broder,
Lovar att hans ätt förgöra,
Svär att dräpa små och stora,
Att ihjälslå hela skaran
Och hans hus till aska bränna.
Männer ger han svärd i bältet,
Kämpar vapen uti handen,
Gossar han förser med pikar,
50. Ynglingar han yxor räcker,
Samlar fisken i sin väska.
Untamo, den vrånge mannen,
Gripes då av häftig vrede,
Börjar strid med egna händer,
Kräver ut sin rätt med näven,
Väcker tvist om fiskavskrädet,
Handgemäng om abborrynglet.
Och de tvista och de kämpa,
30. Seger vinner ingendera;
Varje hugg den ene giver,
Återgäldar strax den andre.
Nästa gång, ej långt därefter,
Sedan två, tre dar förflutit,
Sådde Kalervo sin havre
Bakom Untamoinens stuga.
Untamolas raska tacka
Äter upp den sådda havren;
Kalervoinens arga gårdshund
40. River Untamoinens tacka.
Men då hotar Untamoinen
Kalervo, sin egen broder,
Lovar att hans ätt förgöra,
Svär att dräpa små och stora,
Att ihjälslå hela skaran
Och hans hus till aska bränna.
Männer ger han svärd i bältet,
Kämpar vapen uti handen,
Gossar han förser med pikar,
50. Ynglingar han yxor räcker,
7 — Kalevala. II.
