Den här sidan har korrekturlästs
§ §
118
Sång 32.
»Hägna den med milda händer,
Sköt min hjord med lätta fingrar,
Borsta honom slät som varglon,
Kamma honom glatt som fisken,
Len om hullet som ett havsdjur,
Lika mjuk som skogens tacka!
Kommer kvällen, nalkas natten,
Börjar skymning ut sig breda,
Driv då hjorden hem så frodig
210. Till den goda gårdsvärdinnan,
Att på ryggen vattnet skvalpar
Och en sjö av mjölk på gumpen!
»När till vila solen skrider
Och när kvällens fåglar sjunga,
Säg då själv åt mina hjordar,
Tala till de hornbeprydda:
»»Hemåt nu med er, I krokhorn,
Hem till gården, mina mjölkkor!
Gott i hemmet är att vara,
280. På dess mark bekvämt att vila,
Ödsligt är att gå i skogen,
Att omkring på stranden irra;
Redan är för eder hemkomst
Elden tänd av gårdens kvinnor
På den honingsrika lindan,
På den bärbetäckta marken!»
»Nyyrikki, du Tapios gosse,
Skogens son i blåa rocken!
Nedlägg tjocka furustammar,
290. Granar, yviga i toppen,
Sköt min hjord med lätta fingrar,
Borsta honom slät som varglon,
Kamma honom glatt som fisken,
Len om hullet som ett havsdjur,
Lika mjuk som skogens tacka!
Kommer kvällen, nalkas natten,
Börjar skymning ut sig breda,
Driv då hjorden hem så frodig
210. Till den goda gårdsvärdinnan,
Att på ryggen vattnet skvalpar
Och en sjö av mjölk på gumpen!
»När till vila solen skrider
Och när kvällens fåglar sjunga,
Säg då själv åt mina hjordar,
Tala till de hornbeprydda:
»»Hemåt nu med er, I krokhorn,
Hem till gården, mina mjölkkor!
Gott i hemmet är att vara,
280. På dess mark bekvämt att vila,
Ödsligt är att gå i skogen,
Att omkring på stranden irra;
Redan är för eder hemkomst
Elden tänd av gårdens kvinnor
På den honingsrika lindan,
På den bärbetäckta marken!»
»Nyyrikki, du Tapios gosse,
Skogens son i blåa rocken!
Nedlägg tjocka furustammar,
290. Granar, yviga i toppen,
