Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

125


Sång 32.
Över kärrens längsta sträckor,
Över vida flacka stränder.
 »Om du dig ej dit begiver,
Icke hittar rätta vägen,
Spring med snabbhet då en sträcka,
Skynda dig på någon gångstig
Ända fram till Tuonis skogar,
Eller ock till Kalmas moar!
Kärr du finner där att trampa,
480. Ljungfält, dem du kan beträda;
Där är Kirjos, där är Karjos,
Jämte många andra ungnöt,
Uti ok, med järn beslagna,
Uti tiotals av klavband;
Feta bliva där de magra,
Även de som äro ben blott.
 »Lund, var blid, var gynnsam, vildmark!
Blåa skog, var mig bevågen,
Unna frid åt mina klövdjur,
490. Lev med mina kor i endräkt
Under denna långa sommar,
Denna Herrens heta årstid!
 »Kuippana, du skogens konung,
Skogens Hippa, brunskäggyvig!
Tag nu vård om dina hundar,
Håll tillbaka dina rackor,
Stick en svamp i ena näsborrn
Och ett ollon i den andra,
Så att lukten ej de känna,
500. Icke vädra hjordens närhet!