Den här sidan har korrekturlästs
§ §
152
Sång 35.
Ute på det vida havet,
På dess breda, öppna yta.
Kullervo, Kalervo-sonen,
Hejdar strax sin häst i loppet,
Talar sirligt så och säger,
Ordnar sina ord med omsorg:
»Kom, du sköna, i min släde,
Följ med mig, du landets prydnad!»
Jungfrun giver då till gensvar,
120. Mön i kängor säger spefullt:
»Tuoni komme i din släde,
Manalainen må dig följa!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Ger sin häst ett slag med spöet,
Med den pärlbeprydda piskan;
Fålen springer, färden lider,
Släden skrider, vägen avtar;
Fram med brak och gny han åker,
130. Mäter längden av sin hemväg
Uppå Pohjas öde moar,
Invid Lapplands vida gränser.
Och en mö med brisk vid bröstet
Hastar honom då till möte
Uppå dessa Pohjas moar,
Invid Lapplands vida gränser.
Kullervo, Kalervo-sonen,
Hejdar strax sin häst i farten,
Talar sirligt så och säger,
140. Lägger orden med all omsorg:
På dess breda, öppna yta.
Kullervo, Kalervo-sonen,
Hejdar strax sin häst i loppet,
Talar sirligt så och säger,
Ordnar sina ord med omsorg:
»Kom, du sköna, i min släde,
Följ med mig, du landets prydnad!»
Jungfrun giver då till gensvar,
120. Mön i kängor säger spefullt:
»Tuoni komme i din släde,
Manalainen må dig följa!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Ger sin häst ett slag med spöet,
Med den pärlbeprydda piskan;
Fålen springer, färden lider,
Släden skrider, vägen avtar;
Fram med brak och gny han åker,
130. Mäter längden av sin hemväg
Uppå Pohjas öde moar,
Invid Lapplands vida gränser.
Och en mö med brisk vid bröstet
Hastar honom då till möte
Uppå dessa Pohjas moar,
Invid Lapplands vida gränser.
Kullervo, Kalervo-sonen,
Hejdar strax sin häst i farten,
Talar sirligt så och säger,
140. Lägger orden med all omsorg:
