Den här sidan har korrekturlästs
§ §
160
Sång 35.
Suomis stora udde finns ju,
Vida äro Savos gränser,
Där en man sitt brott kan dölja,
Gömma skammen av sin illbragd,
Dölja sig i fem och sex år,
Ja, med ens i hela nio,
Tills att tiden lindring skänker,
Åren lätta sorgens börda!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
360. Yttrade ett ord och sade:
»Ej jag går att mig fördölja,
Vill ej undanfly, jag usle;
Inför dödens gap jag träder,
Kalmas portar vill jag nalkas,
Styr till krigets vida valplats,
Till de fält där männer stupa:
Än står Untamoinen upprätt,
Än ej fälld är denne niding;
Hämnat är ej vad min fader,
370. Icke vad min moder lidit,
Oberäknat andra smärtor,
Och hur väl man mig behandlat!
Vida äro Savos gränser,
Där en man sitt brott kan dölja,
Gömma skammen av sin illbragd,
Dölja sig i fem och sex år,
Ja, med ens i hela nio,
Tills att tiden lindring skänker,
Åren lätta sorgens börda!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
360. Yttrade ett ord och sade:
»Ej jag går att mig fördölja,
Vill ej undanfly, jag usle;
Inför dödens gap jag träder,
Kalmas portar vill jag nalkas,
Styr till krigets vida valplats,
Till de fält där männer stupa:
Än står Untamoinen upprätt,
Än ej fälld är denne niding;
Hämnat är ej vad min fader,
370. Icke vad min moder lidit,
Oberäknat andra smärtor,
Och hur väl man mig behandlat!
