Den här sidan har korrekturlästs
§ §
15
Sång 26.
»Ren förut jag dvalts och vistats
Uti Pohjagårdens stugor;
Mig kan ej en lapp besvärja,
Ej en Turja-son betvinga;
Själv jag lappen lätt besegrar,
Mäktar nog med Turja-sonen;
Jag med sång hans skuldra klyver,
Genomborrar mannens käkar,
Sjunger skjortans krage sönder,
300. Sliter upp hans bröstbetäckning.»
Sade Lemminkäinens moder:
»O du arme olycksgosse!
Än om forna dar du talar,
Skryter med din förra ditfärd:
Ja, förut du dvalts och vistats
Uti Pohjagårdens stugor,
Simmat genom varje insjö,
Genom sund, likt tungor smala,
Flutit ner med dån i forsar,
310. Skymtat fram i strömmars virvlar,
Prövat alla Tuonis älvar,
Mätt i Manala dess floder;
Där ännu i dag du låge,
Om din arma mor ej funnits.
»Lägg på minnet vad jag säger:
När du Pohjas stugor uppnått,
Ser du backen full av störar,
Gården full av idel stolpar,
På envar ett mannahuvud;
320. Blott en enda stör är ledig,
Uti Pohjagårdens stugor;
Mig kan ej en lapp besvärja,
Ej en Turja-son betvinga;
Själv jag lappen lätt besegrar,
Mäktar nog med Turja-sonen;
Jag med sång hans skuldra klyver,
Genomborrar mannens käkar,
Sjunger skjortans krage sönder,
300. Sliter upp hans bröstbetäckning.»
Sade Lemminkäinens moder:
»O du arme olycksgosse!
Än om forna dar du talar,
Skryter med din förra ditfärd:
Ja, förut du dvalts och vistats
Uti Pohjagårdens stugor,
Simmat genom varje insjö,
Genom sund, likt tungor smala,
Flutit ner med dån i forsar,
310. Skymtat fram i strömmars virvlar,
Prövat alla Tuonis älvar,
Mätt i Manala dess floder;
Där ännu i dag du låge,
Om din arma mor ej funnits.
»Lägg på minnet vad jag säger:
När du Pohjas stugor uppnått,
Ser du backen full av störar,
Gården full av idel stolpar,
På envar ett mannahuvud;
320. Blott en enda stör är ledig,
