Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

193


Sång 38.
Styrde hem till egna nejder,
Återkom till kända trakter.
 Gamle trygge Väinämöinen
Mötte honom uppå vägen,
Tog till orda då och sade:
»Smed och broder Ilmarinen!
Varför är du så bedrövad,
Låter snett din mössa hänga,
Då från Pohjola du kommer?
300. Säg, hur lever man i Pohja?»
 Sade smeden Ilmarinen:
»Lätt att leva är i Pohja!
Sampo finnes där, som malar,
Granna locket, som sig rullar.
En dag mol den säd att äta,
Andra dagen till försäljning,
Och den tredje till förvaring.
 »Ja, det säger jag förvisso,
Vill det än en gång försäkra:
310. Gott att leva är i Pohja,
Ty i Pohja Sampo finnes!
Där är plöjning, där är såning,
Där är all slags växt och gröda,
Där är en ovansklig lycka.»
 Sade gamle Väinämöinen:
»Smed och broder Ilmarinen!
Var har du din maka lämnat,
Var din brud, den vittberömda,
Då du kommer hem så ensam,
320. Återvänder utan hustru?»

13 — Kalevala. II.