Den här sidan har korrekturlästs
§ §
204
Sång 39.
Och sitt skepp han sköt i vattnet,
Kvad sin farkost ut på vågen,
Sporde sedan trädstamsskeppet,
Yttrade ett ord och sade:
»O du båt med böjda vrängen,
Trädstamsskepp, du ärfästrika!
Bär du även lika vackert,
Som du vacker är att skåda?»
Trädstamsskeppet ger till gensvar,
270. Årfästrika båten säger:
»Vackert nog jag torde bära,
Vid och stor jag är på bottnen,
Hundra roddare jag rymmer,
Tusen män, som stilla sitta.»
Nu den gamle Väinämöinen
Började att sakta sjunga,
Kvad vid båtens ena sida
Ynglingar med sträva lockar,
Sträva lockar, hårda händer,
280. Stolte män, i stövlar klädda,
Kvad vid båtens andra sida
Unga mör med koppargördlar,
Smyckade med tenn i håret,
Skönt med gyllne ringar prydda.
Väinämöinen kvad därefter
Folk som båtens tofter fyllde,
Kvad en ålderstigen skara,
Som i alla tider suttit,
Där ej mycket rum var övrigt,
290. Då till först de unga kommit.
Kvad sin farkost ut på vågen,
Sporde sedan trädstamsskeppet,
Yttrade ett ord och sade:
»O du båt med böjda vrängen,
Trädstamsskepp, du ärfästrika!
Bär du även lika vackert,
Som du vacker är att skåda?»
Trädstamsskeppet ger till gensvar,
270. Årfästrika båten säger:
»Vackert nog jag torde bära,
Vid och stor jag är på bottnen,
Hundra roddare jag rymmer,
Tusen män, som stilla sitta.»
Nu den gamle Väinämöinen
Började att sakta sjunga,
Kvad vid båtens ena sida
Ynglingar med sträva lockar,
Sträva lockar, hårda händer,
280. Stolte män, i stövlar klädda,
Kvad vid båtens andra sida
Unga mör med koppargördlar,
Smyckade med tenn i håret,
Skönt med gyllne ringar prydda.
Väinämöinen kvad därefter
Folk som båtens tofter fyllde,
Kvad en ålderstigen skara,
Som i alla tider suttit,
Där ej mycket rum var övrigt,
290. Då till först de unga kommit.
