Den här sidan har korrekturlästs
§ §
211
Sång 40.
Och han höjde då sin stämma,
Tog till orda här och sade:
Forsens
besvärelse.
v. 23—82.
»Upphör nu, o fors, att sjuda,
Sluta, vilda våg, att hävas!
Forsens dotter, svallets jungfru,
Sätt dig på en skumhöljd klippa,
På en häll, bestänkt med fradga,
Fånga bränningar i famnen,
Hopa böljorna med handen,
30. Styr med näven forsens vågsvall,
Att det ej mitt bröst bestänker,
Icke yr emot mitt huvud!
»Gumma, du inunder vattnet,
Kvinna, som i skummet dväljes!
Stig med händerna på vågen,
Lyfta barmen över svallet,
För att bränningarna samla,
Skumbetäckta vågor vakta,
Att de ej en skuldlös stöta,
40. Mot en felfri man sig vältra!
»Stenar mitt i vattenfallet,
Hällar i dess högsta brusning
Må sin panna nedersänka,
Draga hjässan ner mot djupet,
Ur det röda skeppets farled,
Tjärbesmorda båtens stråtväg!
»Vore detta ej tillräckligt:
Stenens Kimmo, son av Kammo!
Borra du ett hål med borren,
50. Gör en öppning med ditt huggjärn
Tog till orda här och sade:
Forsens
besvärelse.
v. 23—82.
»Upphör nu, o fors, att sjuda,
Sluta, vilda våg, att hävas!
Forsens dotter, svallets jungfru,
Sätt dig på en skumhöljd klippa,
På en häll, bestänkt med fradga,
Fånga bränningar i famnen,
Hopa böljorna med handen,
30. Styr med näven forsens vågsvall,
Att det ej mitt bröst bestänker,
Icke yr emot mitt huvud!
»Gumma, du inunder vattnet,
Kvinna, som i skummet dväljes!
Stig med händerna på vågen,
Lyfta barmen över svallet,
För att bränningarna samla,
Skumbetäckta vågor vakta,
Att de ej en skuldlös stöta,
40. Mot en felfri man sig vältra!
»Stenar mitt i vattenfallet,
Hällar i dess högsta brusning
Må sin panna nedersänka,
Draga hjässan ner mot djupet,
Ur det röda skeppets farled,
Tjärbesmorda båtens stråtväg!
»Vore detta ej tillräckligt:
Stenens Kimmo, son av Kammo!
Borra du ett hål med borren,
50. Gör en öppning med ditt huggjärn
