Den här sidan har korrekturlästs
§ §
213
Sång 40.
Så att lätt min träbåt löper,
Furuskeppet framåt ilar!»
Själv den gamle Väinämöinen
Styr sin färd igenom svallet,
Styr emellan höga klippor,
Genom bränningar som brusa,
Och ej fastnar siarns farkost,
Skeppet stannar ej i farten.
Först då ut han hade kommit
90. På de vida, öppna vattnen,
Stannade hans skepp i farten,
Hejdades hans båt i loppet;
Hårt stod furuskeppet fästat,
Båten rördes ej ur stället.
Därpå smeden Ilmarinen
Och den muntre Lemminkäinen
Stucko ner i sjön sitt styrblad,
Åran, gjord av gran, i vattnet,
Sköto på och sökte lossa
100. Skeppet, där det fastnat hade;
Båten börjar ej att löpa,
Furuskeppet lossnar icke.
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrar då ett ord och säger:
»O du muntre son av Lempi,
Böj dig ner att undersöka,
Uppå vad vårt fartyg fastnat,
Vad det är, som skeppet stött på,
Här på dessa vida vatten,
110. Ute på det lugna djupet:
Furuskeppet framåt ilar!»
Själv den gamle Väinämöinen
Styr sin färd igenom svallet,
Styr emellan höga klippor,
Genom bränningar som brusa,
Och ej fastnar siarns farkost,
Skeppet stannar ej i farten.
Först då ut han hade kommit
90. På de vida, öppna vattnen,
Stannade hans skepp i farten,
Hejdades hans båt i loppet;
Hårt stod furuskeppet fästat,
Båten rördes ej ur stället.
Därpå smeden Ilmarinen
Och den muntre Lemminkäinen
Stucko ner i sjön sitt styrblad,
Åran, gjord av gran, i vattnet,
Sköto på och sökte lossa
100. Skeppet, där det fastnat hade;
Båten börjar ej att löpa,
Furuskeppet lossnar icke.
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrar då ett ord och säger:
»O du muntre son av Lempi,
Böj dig ner att undersöka,
Uppå vad vårt fartyg fastnat,
Vad det är, som skeppet stött på,
Här på dessa vida vatten,
110. Ute på det lugna djupet:
