Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

224


Sång 41.

Stängslet ner på berget störtar,
Ledet in i lunden rasar;
Björnen hoppar i ett granträd,
Kliver upp i tallens krona,
För att höra strängaspelet,
Att dess ljuva klang beundra.
 Tapiolas trägne gubbe,
Själve Metsola-behärskarn,
Hela Tapiola-skaran,
60. Både ynglingar och tärnor
Trädde på en topp av berget
Att till harpospelet lyssna;
Även själva skogsvärdinnan,
Tapiolas trägna husmor
Klädde sig i blåa strumpor,
Snörde röda band i skorna,
Satte sig i björkens knyla,
Stödde sig mot alens krökning
För att Kantele få höra,
70. Giva akt på harpospelet.
 Även alla luftens fåglar,
Som på tvenne vingar sväva,
Yrde fram med fart till stället,
Sköto ner med största snabbhet,
Att den höga sången höra,
Att dess ljuva klang beundra.
 Örnen i sitt bo förnimmer
Suomi-spelets sköna toner,
Lämnar ungarna i boet,
80. Flyger själv åstad till stället,