Den här sidan har korrekturlästs
§ §
243
Sång 42.
Här har någon annan varit;
Sprängda äro alla låsen,
Öppnat har man fästets portar,
Sönderbrutit deras gångjärn!
Kan väl Sampo vara bortförd,
Egenmäktigt undanskaffad?»
Bortförd var den goda Sampo,
Rövat var det granna locket
Ifrån Pohja-hälleberget,
330. Utur kopparklippans inre,
Från de nio låsens stängsel,
Tio, bommen inberäknad.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Harmas härvid högeligen,
Klart hon ser sin makt försvagad,
Ser tillintetgjort sitt välde;
Och till Udutar hon beder:
»Dimmans dotter, töcknets tärna,
Strö utur ditt såll ett töcken,
340. Sprid i största hast en dimma,
Sänd från himlen tjocka dunster,
Låt en mist från molnen falla
Över havets öppna sträckor,
På dess vittutbredda yta,
Så att icke Väinämöinen,
Uvanto sin kosa finner!
»Men om detta nog ej vore:
Iku-Turso, Äiös ättling,
Höj ditt huvud upp ur havet,
350. Lyfta hjässan upp ur vågen,
Sprängda äro alla låsen,
Öppnat har man fästets portar,
Sönderbrutit deras gångjärn!
Kan väl Sampo vara bortförd,
Egenmäktigt undanskaffad?»
Bortförd var den goda Sampo,
Rövat var det granna locket
Ifrån Pohja-hälleberget,
330. Utur kopparklippans inre,
Från de nio låsens stängsel,
Tio, bommen inberäknad.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Harmas härvid högeligen,
Klart hon ser sin makt försvagad,
Ser tillintetgjort sitt välde;
Och till Udutar hon beder:
»Dimmans dotter, töcknets tärna,
Strö utur ditt såll ett töcken,
340. Sprid i största hast en dimma,
Sänd från himlen tjocka dunster,
Låt en mist från molnen falla
Över havets öppna sträckor,
På dess vittutbredda yta,
Så att icke Väinämöinen,
Uvanto sin kosa finner!
»Men om detta nog ej vore:
Iku-Turso, Äiös ättling,
Höj ditt huvud upp ur havet,
350. Lyfta hjässan upp ur vågen,
