Den här sidan har korrekturlästs
§ §
26
Sång 26.
Hundra ögon äger ormen,
Tusen tungor detta odjur,
Ögon som ett såll så stora,
Tungor långa som ett spjutskaft,
Tänder som ett räfsskaft långa,
Och sju båtars längd har ryggen.
Men den muntre Lemminkäinen
Ej i handgemäng sig vågar
Med den hundraögda ormen,
630. Djuret och dess tusen tungor.
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte vackre Kaukomieli:
Tjusningsord
mot ormen.
v. 633—670.
»Svarta orm, ur jorden kommen,
Matk, som höljs i dödens färger,
Du som slingrar fram i gräset
Invid Lempo-blommans rötter,
Du som genom tuvor tränger,
Mellan trädens rötter krälar!
Vem har höjt dig upp ur gräset,
640. Manat fram dig från dess rötter,
Att på bara marken kräla,
Att på vägen fram dig slingra?
Vem har lyftat upp ditt huvud,
Vem har här befallt och bjudit
Att din skalle skall stå upprätt,
Att din hals sig styv skall höja?
Månn’ din fader, månn’ din moder,
Eller ock din äldste broder,
Månn’ din allra yngsta syster
650. Eller andra höga fränder?»
Tusen tungor detta odjur,
Ögon som ett såll så stora,
Tungor långa som ett spjutskaft,
Tänder som ett räfsskaft långa,
Och sju båtars längd har ryggen.
Men den muntre Lemminkäinen
Ej i handgemäng sig vågar
Med den hundraögda ormen,
630. Djuret och dess tusen tungor.
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte vackre Kaukomieli:
Tjusningsord
mot ormen.
v. 633—670.
»Svarta orm, ur jorden kommen,
Matk, som höljs i dödens färger,
Du som slingrar fram i gräset
Invid Lempo-blommans rötter,
Du som genom tuvor tränger,
Mellan trädens rötter krälar!
Vem har höjt dig upp ur gräset,
640. Manat fram dig från dess rötter,
Att på bara marken kräla,
Att på vägen fram dig slingra?
Vem har lyftat upp ditt huvud,
Vem har här befallt och bjudit
Att din skalle skall stå upprätt,
Att din hals sig styv skall höja?
Månn’ din fader, månn’ din moder,
Eller ock din äldste broder,
Månn’ din allra yngsta syster
650. Eller andra höga fränder?»
