Den här sidan har korrekturlästs
§ §
296
Sång 46.
Själv du halkade från grenen,
Snavade mot barrträdskvistar,
Sönderslet din benbeklädnad,
Rev din gråa rock av granris;
Halt det ute är om hösten,
Skum är dagen, himlen mulen!
»O du gyllne gök i skogen,
Med det lurvigt sköna håret!
Lämna nu ditt hem åt kölden,
120. Låt din bostad öde ligga,
Övergiv din björkriskoja,
Ditt av kvistar byggda ide;
Giv dig ut, du vittberömde,
Börja färden, skogens stolthet,
Vandra framåt, lätt på foten,
Skynda bort i blåa strumpor,
Bort från dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala stigar,
Till en skara utav kämpar,
130. Till ett samkväm utav karlar!
Illa ej man där blir fägnad,
Ömkligt icke där man lever:
Ty med honung man bespisas,
Nybryggt mjöd där bjuds att dricka
Åt de främmande som komma,
Gäster, som besöka stället!
»Vandra, såsom ock du vandrar,
Bort från detta trånga näste,
Träd inunder frejdad takås,
140. Under takets sköna fogning!
Snavade mot barrträdskvistar,
Sönderslet din benbeklädnad,
Rev din gråa rock av granris;
Halt det ute är om hösten,
Skum är dagen, himlen mulen!
»O du gyllne gök i skogen,
Med det lurvigt sköna håret!
Lämna nu ditt hem åt kölden,
120. Låt din bostad öde ligga,
Övergiv din björkriskoja,
Ditt av kvistar byggda ide;
Giv dig ut, du vittberömde,
Börja färden, skogens stolthet,
Vandra framåt, lätt på foten,
Skynda bort i blåa strumpor,
Bort från dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala stigar,
Till en skara utav kämpar,
130. Till ett samkväm utav karlar!
Illa ej man där blir fägnad,
Ömkligt icke där man lever:
Ty med honung man bespisas,
Nybryggt mjöd där bjuds att dricka
Åt de främmande som komma,
Gäster, som besöka stället!
»Vandra, såsom ock du vandrar,
Bort från detta trånga näste,
Träd inunder frejdad takås,
140. Under takets sköna fogning!
