Den här sidan har korrekturlästs
FYRTIOSJUNDE SÅNGEN.
Gamle trygge Väinämöinen
Spelte länge på sin harpa,
Spelte länge, sjöng därjämte,
Väckte även eljest glädje.
Ljudet hörs till månens gårdar,
Glädjen upp till solens fönster;
Månen ur sin boning träder,
Slår sig ned i björkens krona,
Solen ur sitt slott sig närmar
10. Och i furans topp sig sätter
Att på strängaspelet höra,
Att beundra glädjeljuden.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Tager solen här till fånga,
Griper månen likaledes,
Månen uti björkens krona,
Solen uti furutoppen,
Snabbt hon för dem till sitt hemvist,
20. Till det mörka Pohja-landet.
Spelte länge på sin harpa,
Spelte länge, sjöng därjämte,
Väckte även eljest glädje.
Ljudet hörs till månens gårdar,
Glädjen upp till solens fönster;
Månen ur sin boning träder,
Slår sig ned i björkens krona,
Solen ur sitt slott sig närmar
10. Och i furans topp sig sätter
Att på strängaspelet höra,
Att beundra glädjeljuden.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Tager solen här till fånga,
Griper månen likaledes,
Månen uti björkens krona,
Solen uti furutoppen,
Snabbt hon för dem till sitt hemvist,
20. Till det mörka Pohja-landet.
