Den här sidan har korrekturlästs
§ §
323
Sång 47.
Långsmed sikomvärvda holmar,
Mellan grund, där laxar dväljas,
Framför tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme slukar,
270. Den mig usle vill förgöra
Under dessa eldens marter,
Dessa kval, som lågan alstrat!»
Detta hör den blanka laxen,
Slukar upp den blåa siken;
När en liten tid förflutit,
Gripes sväljaren av plågor,
Råkar slukaren i vånda,
Uti nöd den övermätte.
»Fram han sam, och sam tillbaka,
280. Sam en dag och sam en annan,
Mellan grund, där laxar dväljas,
Mellan gäddors vida gårdar,
Utmed tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme slukar,
290. Den mig stackars fisk vill döda
Mellan grund, där laxar dväljas,
Framför tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme slukar,
270. Den mig usle vill förgöra
Under dessa eldens marter,
Dessa kval, som lågan alstrat!»
Detta hör den blanka laxen,
Slukar upp den blåa siken;
När en liten tid förflutit,
Gripes sväljaren av plågor,
Råkar slukaren i vånda,
Uti nöd den övermätte.
»Fram han sam, och sam tillbaka,
280. Sam en dag och sam en annan,
Mellan grund, där laxar dväljas,
Mellan gäddors vida gårdar,
Utmed tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme slukar,
290. Den mig stackars fisk vill döda
