Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/329

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

325


Sång 47.
Kvinnorna till noten gingo,
Systrarna begynte draga,
Rodde av och an med noten
Mellan öar, mellan uddar,
Mellan grund, där laxar dväljas,
Långsmed sikomvärvda holmar,
Genom strandens bruna bladvass,
In uti den vackra säven.
 Och man stretar och arbetar,
330. Drager noten, skakar henne;
Avigt var dock noten kastad,
Orätt blir hon även dragen,
Och den fisken får man icke,
Som man tävlat om att fånga.
 Bröderna till stranden vandra,
Männerna gå ut på notdräkt;
Och man stöter och man stampar,
Drager noten, släpar henne
Ut ur vikar, upp mot klippor,
340. Upp mot Kalevalas stengrund,
Men den fisken får man icke,
Som egentligen behöves;
Icke kom den gråa gäddan
Upp ur vikars lugna vatten,
Icke ur de stora fjärdar: —
Glesa nät och fina fiskar.
 Alla fiskar sig beklaga,
Gäddor säga sinsemellan,
Och av iden frågar siken,
350. Laxar av varandra spörja: