Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/367

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

363


Sång 50.
Kullar dåna, där hon framgår,
Berg, dem hon beträder, svikta,
Kottar flyga kring på heden,
Sand och grus kring kärret spridas;
Fram hon kom till Ruotus’ boning.
Trädde in i timmerstugan.
 Fule Ruotus, klädd i skjorta,
Åt och drack, som stort folk ägnar,
Sittande vid bordets ända
240. I det fina linneplagget.
 Sade Ruotus vid sin måltid,
Sporde vresigt, stödd mot bordet:
»Usla, vad har du att säga,
Varför är du här och löper?»
 Piltti, lilla tjänsteflickan,
Yttrar dessa ord och svarar:
»Ut jag gått att bad begära,
Bastu här vid Saraoja,
Där den sjuka lättnad finge,
250. Den betryckta hjälp och bistånd.»
 Ruotus’ hustru, ful att åse,
Gick med händerna i sidan
Mitt i stugan, över golvet,
Där dess plankor sammanlupo,
Själv hon skyndade att spörja,
Yttrade ett ord och sade:
»Vem är den, som bad skall hava,
Vem behöver hjälp och bistånd?»
 Sade Piltti, lilla tärnan:
260. »Det är unga Mariatta.»