Den här sidan har korrekturlästs
§ §
375
Sång 50.
En fördömer högt min tunga,
Och min röst en annan häcklar,
Klandrar strängt min stämmas strävhet
590. Och att jag för ofta sjunger,
Att jag oljud åstadkommer,
Sången illa sammansätter.
Men jag ber er, käre vänner,
Undren ej för mycket över
Att jag, barn, för högljutt sjungit,
Att så fult jag lille kvittrat!
Jag har icke lärt att sjunga,
Har ej levat bland de store,
Utifrån min visdom hämtat,
600. Sängens ord i fjärran samlat.
Andra hava lärt att sjunga,
Jag hann aldrig ut ur hemmet,
Från min goda moders sida,
Från den enda käras närhet.
Hemma fick jag all min lärdom,
Under egen stugas sparrar,
Vid min egen moders slända,
På min egen broders spånplats,
Medan jag ännu var liten,
610. Klen en pilt i riven skjorta.
Men likväl för sångarskaran
Har jag skidat spår i drivan,
Brutit topparna av träden,
Kvistat stammar, utmärkt vägen:
Det är här som vägen börjar,
Och min röst en annan häcklar,
Klandrar strängt min stämmas strävhet
590. Och att jag för ofta sjunger,
Att jag oljud åstadkommer,
Sången illa sammansätter.
Men jag ber er, käre vänner,
Undren ej för mycket över
Att jag, barn, för högljutt sjungit,
Att så fult jag lille kvittrat!
Jag har icke lärt att sjunga,
Har ej levat bland de store,
Utifrån min visdom hämtat,
600. Sängens ord i fjärran samlat.
Andra hava lärt att sjunga,
Jag hann aldrig ut ur hemmet,
Från min goda moders sida,
Från den enda käras närhet.
Hemma fick jag all min lärdom,
Under egen stugas sparrar,
Vid min egen moders slända,
På min egen broders spånplats,
Medan jag ännu var liten,
610. Klen en pilt i riven skjorta.
Men likväl för sångarskaran
Har jag skidat spår i drivan,
Brutit topparna av träden,
Kvistat stammar, utmärkt vägen:
Det är här som vägen börjar,
