§ §
390
Jordanfloden: 17. 572.
Joukahainen, en ung kämpe från Lappland: 3. 21 ff. 6. 23 ff.
Jouko, Joukola, Joukahainens hem i Lappland: 5. 156, 234; 7. 68.
Jumala, Gud. Ursprungligen: himlen, därav himlens eller luftens gud; sedermera: gud i allmänhet, och i denna betydelse epitet för Ukko: 9. 34, 39, 398, 404; 28. 37; 40. 78; 43. 197; 45. 211, 246. — Gud, i enlighet med den kristna föreställningen, oftast såsom benämning för världens upphovsman, »Skaparen» (Luoja) 3. 202; 7. 281; 9. 543, 571, 583; 11. 373; 15. 145, 163 m. fl. talrika ställen. — Jfr 18. 434, 436; 21. 178; 33. 169; 46. 174, 278. — Gud, den allsmäktige, högste, uppenbare: 9. 512, 514; 11. 311; 15. 352, 505, 632; 19. 41; 32. 116, 439; 46. 415; — den gode: 16. 389; 34. 55; — den nådige: 18. 29; 32. 249; — den rene: 15. 480; — den sannfärdige: 15. 639; — den sköne: 21. 145; den sälle: 15. 506 m. fl. — Epitet för Hiisi: 14. 83 (11. 284; 12. 230). — Jumalas träd (eken): 2. 50, 58; — Jumalas sol: 3. 571 m. fl.
Juotikki, ett namn för kor: 32. 210.
Juutas, ett ont väsen, anfört jämte Hiisi: 13. 106; 17. 278.
Kaatrakoski, ett vattenfall: 3. 180.
Kalervo, Kalervoinen, Untamos broder, Kullervos fader: 31—36.
Kaleva (enl. Castrén ursprungligen: hjälte), benämning för Kalevalahjältarnas fader eller stamfader: 6. 214, 218; 13. 103; 14. 438; 15. 274; 20. 158; 42. 424; — även kollektivt för Kalevalas inbyggare: 45. 362. — Kalevas folk, släkte, avkomma: 20. 572, 610; 42. 351, 441. — Kalevas havre: 2. 253; — källa: 2. 249; 20. 147 ff. — sved: 7. 97; — Kalevas träd (rönnen?): 21. 174.
Kalevala, Väinämöinens, Ilmarinens och Lemminkäinens hembygd.
Kalevalainen, epitet för Väinämöinen: 6. 118, 122, 234; — för Lemminkäinen: 15. 98.