Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/405

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

395



jola: 20. 53—72; — döper Mariattas lille son: 50. 433—440, 475—478. — Även kallad Palvoinen.

Vuojalainen, binamn för Kauppi eller Lyylikki: 13. 47. —Vuolainen eller Vuolangoinen enl. Ganander: järnets fader, eller »en av cykloperna».

Vuoksi, ström i östra Finland: 3. 181; 17. 571; 30. 209. Se: Imatra.

Väinämöinen, Väinö, Kalevalas äldste och förnämste hjälte, född av Ilmatar, broder till Ilmarinen, och högt beprisad för sin vishet och utomordentliga sångförmåga. Även benämnd Osmoinen, Suvantolainen, Uvantolainen.

Väinölä, Väinämöinens hemvist i Kalevala; även kallat Suvantola eller Uvantola.

Äiö (gubben, den gamle), nämnd, måhända blott appellativt, såsom fader till Ikuturso: 42. 411—450.



26 — Kalevala. II.