Den här sidan har korrekturlästs
TJUGUÅTTONDE SÅNGEN.
Unge Ahti Saarelainen,
Den förvägne Lemminkäinen
Söker nu att sig fördölja,
Att på flykten sig begiva,
Bort från Pohjola, det mörka,
Från den skumma Saragården.
Som en storm han styr ur stugan,
Flyr som röken ut på gården,
Att sin egen illbragd undgå,
10. Att för egna dåd sig dölja.
När han ut på gården kommit,
Blickar han åt alla sidor,
Söker där sin forna fåle,
Får dock ej på fålen sikte,
Ser på åkern blott ett stenblock,
På dess vall en videbuske.
Var är nu ett råd att hämta,
Vem skall här sitt bistånd giva,
Att ej död må nå hans huvud,
20. Ej hans hår av nöd må hotas,
Den förvägne Lemminkäinen
Söker nu att sig fördölja,
Att på flykten sig begiva,
Bort från Pohjola, det mörka,
Från den skumma Saragården.
Som en storm han styr ur stugan,
Flyr som röken ut på gården,
Att sin egen illbragd undgå,
10. Att för egna dåd sig dölja.
När han ut på gården kommit,
Blickar han åt alla sidor,
Söker där sin forna fåle,
Får dock ej på fålen sikte,
Ser på åkern blott ett stenblock,
På dess vall en videbuske.
Var är nu ett råd att hämta,
Vem skall här sitt bistånd giva,
Att ej död må nå hans huvud,
20. Ej hans hår av nöd må hotas,
