Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

77


Sång 29.

Detta bör dig ej bekymra,
Ej den minsta sorg dig göra!
Nya stugor skola timras,
Andra bättre gårdar byggas,
Krig mot Pohjola skall börjas,
Lempo-skaran skall förgöras!
 Lemminkäinens gamla moder
Tog till orda själv och sade:
»Länge dröjde du, min gosse,
570. Länge dvaldes du, min Kauko,
Borta uti andra länder,
Uti obekanta nejder,
På den obenämnda udden,
Ön, som intet ord betecknar!»
 Sade yre Lemminkäinen,
Yttrade den sköne Kauko:
»Gott det var mig där att vara,
Nöjsamt jag min tid förnötte;
Träden skimra där så röda,
580. Träden röda, fälten blåa,
Och som silver furans grenar,
Klart som guldet ljungens blommor;
Kullar finnas där av honing,
Hela berg av idel hönsägg;
Mjöd ur torra granar flyter,
Mjölk ur gamla murkna tallar,
Smör ur gärdsgårdshörnen sipprar,
Öl ur alla gärdsgårdsstörar.
 »Ja, där var mig gott att vara,
590. Ganska angenämt att leva;