Adeln, än han visat mot den Svenska och Norrska. Den berättelsen synes således vara grundad, att ryktet om Riksdagen gifvit egenteliga utbrottet åt missnöjet.
Bland dem som Christjern hade att rådgöra med voro tre särskilta meningar. Den ena ville söka förlikning med de upproriska, genom löfte att gifva dem all den säkerhet de kunde begära; den andra att Konungen skulle genast med sin familj resa till Köpenhamn; den tredje rådde att i Tyskland värfva så många troppar som stodo att erhålla, förena dessa med dem han hade i Dannemark, och på detta sätt kufva missnöjet genom härsmakt. Utan tvifvel hade denna utvägen varit den säkraste. Christjerns förbindelser med Kejsaren så väl som Kurfurstarna af Brandenburg och Sachsen, gåfvo honom all anledning att af dem vänta understöd; men Christjern likasom fruktade för ett dristigt steg, och trodde sig genom underhandlingar vinna samma ändamål.
