befordrade Upplysningen och Reformationen; men en månne icke orsaken härtill var det ifrande emot de Andeligas högmod och laster, hvarmed Reformationens hufvudmön först framträdde? Christjerns ostadiga uppförande röjer att han ägde ingen Religion. Han gynnade Luthers efterföljare, emedan deras lära gagnade hans afsigter; men då han fann sig i behof af Kejsaren sin svåger och af Påfven, visade han sig åter som andäktig Katolik. Hos sin Murbror, Kurfursten af Sachsen, besökte han endast Lutherska kyrkor, och lät öfversätta Bibeln på Danska; men när han sedan kom till Norrige, kallade han sig den Romerska lärans beskyddare. Man kan icke neka, att Aristokratien i de Nordiska Rikena hunnit en höjd som var oförenlig med statens bästa; men icke var det mer säkert, att den högsta makten skulle endast användas till välgörande ändamål i en Furstes händer, som icke tålde annan lag än sin vilja, och ansåg
