storhet uppoffrar det närvarande slägtets lugn!
Det är likväl mensklighetens öde, att ofta de handlingar som i sig sjelfva äro ytterst rättvisa, blifva verkställde genom driffjedrar som icke äro det. Onekeligen voro upphofsmännerna till Statshvälfningen i Dannemark icke upplifvade af andra begrepp, än försvaret af sitt eget obilliga välde och de barbariska lagar som tidehvarfvets mörker tillåtit dem att skapa efter sin lystnad; men om också Aristokratien, begagnande sig af tillfället, eröfrade vid Regentens fall en makt som den missbrukade, icke bevisar detta missbruk att den störtade despotismen varit laglig? Sökom derföre icke att urskulda Christjern genom deras afsigter som störtade honom, och smickrom icke brottsliga Regenter med hoppet att äfven efter sin död finna försvarare.
Den rådlöshet Christjern visade under hela utbrottet af insurrektionen ökade
