Dessa afsigter voro icke försvagade oaktadt den skenbara likgiltighet hvarmed han tycktes anse, att de möten och underhandlingar som företogos, alltid slutades utan något afgörande. Han bemödade sig att i hemlighet vinna på sin sida dem som voro Riksföreståndarens fiender, och isynnerhet Prelaterna, hvilka alltid varit fala verktyg för Regenternas planer. Han trodde sig isynnerhet finna ett vigtigt stöd i Angelo Arcemboldi, som i egenskap af Apostoliskt Sändebud blifvit af Påfve Leo X. skickad till Norden att sälja syndernas förlåtelse, samt några friheter hvarmed Romerska kyrkan länge dref en fördelaktig handel, hvaribland den hufvudsakeligaste var: tillåtelsen att äta kött på de så kallade faste-dagarna. Arcemboldi var en Man af ett smidigt inställande lynne, och inöfvad i de Italienska hofvens politik; genom smicker och en obetydlig gåfva segrade han öfver sjelfva Konungens misstänksamma förbehållsamhet, och
