Att välja en Konung var det första ämne som företogs på Riksdagen. Domprosten Knut i Westerås, som blifvit vald till Ärkebiskop efter Gustaf Trolle, började med ett tal, hvari han uppmanade alla Stånd att qväfva den afund som så länge gjort Sveriges vanmakt, och visade nödvändigheten att tillsätta en styresman, som med den högsta makten förente Rikets högsta värdighet. Han gjorde en målning af Gustafs egenskaper och bedrifter utan att nämna honom, och lät förstå att erkänslan icke kunde tillbjuda honom mindre belöning än Kronan. ”Christjern, sade han: irrar nu som en landsflyktig kring hafven, kastad af de vågor som en vredgad Himmel upprört för att hämnas på en tyrann; men snart kan han återkomma understödd af sina mäktiga anförvanter. Begagnom oss derföre af ögonblicket och väljom en Konung, som med hjeltens tapperhet förenar de dygder, af hvilka ett folk
