entusiasm, att de knäföllo för att förmå honom att emottaga Kronan; han nekade nu icke längre, och utropades genast för Sveriges Konung.
Således hade nu Sverige för andra gången högtidligen söndrat sig ifrån Kalmare förening, genom ett enskilt Konunga-val, det första som under många århundraden icke blifvit tillställt af ett parti, utan menighetens deltagande. Gustaf försummade icke heller att begagna sig af allmänna nitet. Han besatte de lediga platserna i Rådet med personer på hvilka han kunde lita, och förmådde de Andelige till ett sammanskott i silfver, för att betala de främmande tropparnas sold. Skulden till Lybeck kunde likväl icke afbördas, och denna Stad nyttjade tillfället att begära de obilligaste handels-friheter[1]
- ↑ Vilkoren voro isynnerhet dessa: Gustaf skulle icke sluta fred med Christjern eller någon annan makt utan Lybecks deltagande. Om Hansestäderna blefvo
