han var skyldig Gustaf för det biträde han lemnat honom vid Malmö belägring, trodde sig likväl af Statsorsaker icke kunna afstå ifrån Danska Konungarnes gamla påstående till Svenska Kronan. Han utfärdade således bref till inbyggarne i Sverige, föreställande dem sina rättigheter, och det förbund mellan Nordens Riken som så många gånger blifvit besvuret. Christjerns rustningar öfvertygade väl Fredrik om nödvändigbeten att icke bryta freden med Sverige, och man föreslog vänliga sammankomster, vid hvilka alla tvistigheter skulle biläggas; men så snart faran var förbi, så snart Danska Regeringen funnit huru fåfäng dess fruktan för Christjerns inbrott hade varit, förnyades i småningom dess förra påståenden, isynnerhet fordrade man att Gustaf skulle återställa Blekingen och Bohuslän, hvilka landskaper dels blifvit inkräktade, dels frivilligt underkastat sig honom. Danska sändebuden, som gjorde dessa föreställningar,
