Sveriges vänskap, och uppoffrandet af ett tomt anspråk var af ingen betydlighet emot de fördelar han erhöll genom freden. Att förskaffa sig en lika visshet om Norrskarnas tillgifvenhet, bekräftade han Rikets rätt att tillika med Dannemark välja sina Konungar, och lofvade att återställa de öar hans fader, utan Norrska Rådets medvetande[1], pantsatt till Skottland. Efter samma Recess borde Konungarne af Norrige alltid krönas Trondhem, och de Herredagar som skulle hållas i detta Rike, tillkännagifvas ett halft år förut.
Men den krigslåga som båda Konungarna med så mycken onmsorg sökte att förekomma, utbröt oförmodadt på en annan sida. Norby, som genom sin förställning och sin politik befriat sig ifrån alla fiender, ämnade ingen ting mindre än att blifva en Vasall af Fredrik. Genom sina fortsatta rustningar såg han sig i stånd
- ↑ Se Andra Delen sidan 103 och följ.
