Christjern ändteligen af Kejsaren erhållit ett understöd af penningar, för att utrusta en här, hvarmed han hoppades återtaga sina förlorade Riken; han hade försonat sig med Påfven, erhållit aflösning af en Katolsk prest, och derigenom åter vunnit dem på sin sida som voro ifriga anhängare af Romerska kyrkan. Åtskilliga landsflygtiga Svenskar, som ökade hans parti, sökte att genom bref till sina vänner förskaffa honom anhängare; de afmålade honom som en beskyddare af Nordens frihet, som en försvarare af Katolska Religionen. Gustaf Trolle var den ifrigaste af dem. Denne Prelat, som ännu förde tittel af Upsala Ärkebiskop, hade blifvit tvungen att lemna Dannemark på de upprepade föreställningar som Konungen af Sverige gjort derom. Underrättad om Christjerns företag var han genast färdig att understödja honom med sitt inflytande, och osäker om hans bref hade den verkan han åsyftade, reste han sjelf öfver till
