ifrig försvarare af Reformationen. Häraf uppkom ett interregnum, och förlängdes genom Biskoparnes påstående, när de sågo sina motståndare nära att segra, att som Norrige var förenadt med Dannemark, borde äfven fullmäktige derifrån vara tillstädes vid valet. Under denna regeringslöshet sökte Lybeckarne att få de Privilegier förnyade hvarigenom de erhöllo en uteslutande rätt att handla i Östersjön, och då detta icke lyckades efter deras önskan, beslöto de att begagna sig af förvirringen, för att inkräkta eller stycka Dannemark. Företaget styrdes af Wullenwever, som varit Lybecks Minister i Dannemark, och Mejer, Kommendant i Staden. De förbundo sig i hemlighet med Borgmästarne i Köpenhamn och Malmö, jemte flera personer, och låtsade att taga de Lutherskas parti emot Katolikerna, under det de å ena sidan sökte förmå den afledna Konung Fredriks son, Hertig Christian, till ett krig emot Dannemark,
