Ännu var krigslyckan likväl vägande; men Lybska Rådet fann för godt att välja sig en ny fältherre i Hertig Albrekt af Mecklenburg, och emedan Christoffer icke ville afträda befälet, uppkom emellan dem en tvist, som väl på det sättet bilades att båda deltogo i krigsförrättningarna, men hvarigenom Konungens framgång mycket befordrades. Södra delen af Norrige hade nu bifallit Danskarnas val; och understödd af en Svensk och Preussisk flotta var Konungen snart, äfven på hafvet, segrare öfver sina fiender. Dessa åter fingo löfte om bistånd af Kejsaren, som nu hoppades att kunna förskaffa Danska Kronan åt Pfals-Grefve Fredrik, gift med Christjern den Andres dotter, Prinsessan Dorotea. Men Kejsarens deltagande i kriget gjorde Lybeckarne angelägna att sluta det, emedan de visste att Kejsarens inflytande i Norden skulle befordra Nederländernas handel på bekostnad af Hansestädernas. De gjorde således en
