Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 61 —

Ärkebiskopen Gustaf Trolle, då han med en ny ed och sakramentets anammande bekräftade sina förra löften. Regalierna buros af Danska Herrar. Endast utlänningar slogos till Riddare, och på det man icke skulle misstaga sig om orsaken till en sådan försummelse, förklarades offenteligen, att emedan Sverige var ett eröfradt land, kunde ingen Svensk denna gången hedras med Ridderlig värdighet. De trenne påföljande dagarna tillbragtes under oafbrutna högtidligheter, och Allmänheten förlustades med tornerspel. Christjern visade under denna tiden en vänlighet emot de Svenska, likasom han icke märkt den harm han uppväckt, eller likasom han varit försonad genom den hämd han utöfvat på de storas fåfänga: ett straff som långt ifrån att ådraga honom Allmänhetens missnöje, snarare tjenade att smickra dess gamla afund.

Men det lugn som Christjern visade fanns icke i hans bröst. Gränslöst