som skulle bevittna kanske den grufligaste gerning hvilken i Norden blifvit föröfvad. Tidigt förkunnade en härold att husen skulle blifva tillslutna och innevånarne hålla sig stilla; Stasportarne tillstängdes, starka vakter utsattes, kanoner framfördes på torget och riktades emot de största gatorna. Man sökte likväl fåfängt hindra folket att samlas; äfven den undergång dessa hotande anstalter bådade var mindre förskräckande än den fruktan som uppfyllde alla bröst. Ändteligen har den rysliga förmiddagen förlidit; klockan slår tolf, Slottsportarna öpnas, ett långt tåg af Sverges mest lysande män visar sig, omgifvet af bödlar och vakt. Biskoparna i sin presteliga skrud gå förut, efter dem komma Riksråden i den drägt som utmärker deras värdighet, dessa följas af åtskilliga ädlingar, sluteligen Stockholms Magistrat och några af ringare stånd. De föras ned på Stortorget. Att stilla det samlade folket höll en Dansk
