Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 71 —

man äfven dessa olyckliga den tröst, de begärde af Religionen. Sluteligen togs också de mördades egendom ifrån deras anförvanter.

Äfven Christjerns rådgifvare funno omsider nödvändigheten att icke länge låta liken ligga utsatte för luftens verkningar, och för ett folks åskådande, som kunde blifva fruktansvärdt genom blotta begäret att hämnas. Några dagar efter blodbadet fördes således kropparne ut till Södermalm att uppbrännas. Ett slags nytt straff hvartill Roms lagar dömde dem, som dödt under kyrkans bann. Hämden sträckte sig äfven till de döda. Man öpnade Sten Stures graf; hans redan multnade lik upptogs tillika med ett barn som låg vid hans sida, och fördes på bålet[1]. Christina Gyllenstjerna, tillika med flera

  1. Ärkebiskopen hade på samma sätt något förut låtit uppgrafva Sten Stures Sekreterare Mårten Jönsson.