fruktan deras närvara injagade; de ansågo sig nu såsom ostridiga herrar öfver Sverige, och yttrade i sitt öfvermod, att Svenska bonden kunde väl gå vid plogen med en hand och ett träben. Christjern underlät icke att genast belöna sina gunstlingar och rådgifvare. Didrik Slaghök och Jöns Beldenacke erhollo Skara och Strengnäs Stift, som blifvit lediga. Svenska Länen utdeltes till Danskar och Tyskar. Ärkebiskop Trolle fick största delen i den nya Regeringen, och Biskop Brask i Linköping, ehuru han sjelf varit nära den död som träffade så många af hans medbröder, försummade icke att gifva Konungen en lista på personer dem han misstänkte, förmodeligen emedan de voro hans enskilta fiender. Endast tvenne krigare voro nog ädla att offenteligen visa det missnöje hvarmed de ansågo Christjerns uppförande; en af dessa var Otto Krumpe, som nedlade sitt befäl öfver Danska Arméen, och icke mer ville tjena
