Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 76 —

sjelfva tillsätta sina Biskopar, måste derföre böja sig efter Christjerns vilja. Åtskilliga andeliga egendomar indrogos, och Kanikerna i Lund tvingades att afträda öen Bornholm, jemte Åhus i Skåne, som hörde under Domkyrkan. Konungen gynnade uppenbarligen de nya läro-satser, som mer och mer kringspridde sig. Han anmodade sin Morbror, Kurfursten Fredrik af Sachsen, som ifrån Reformationens första Början visat sin tillgifvenhet derföre, att föreslå en skickelig person till Teologisk Professor vid Universitetet i Köpenhamn[1]; omsider förböd han

  1. Kurfursten hänviste denna sak till Theologerna i Wittenberg, och dessa föreslogo en Magister Martin Reinhard, vän och landsman med Andreas Bodenstein, som sedan blef så ryktbar under namnet Carlstadt. Reinhard kom till Köpenhamn i December 1520. Med Konungens tillåtelse fick han predika i Nikolai kyrka; men som han icke kunde tala Danska måste en Munk (Paul Eliæ) uttyda hans predikningar för de åhörare som icke förstodo Tyska.