diga kropp lätt stödja sig mot mina hopknäppta händer.
— Om ni visste, vad jag älskar er! viskade jag till henne.
— Verkligen?
— Jag svär det.
— Nåväl, om ni lovar att göra allt, vad jag vill, utan att säga ett ord, utan att göra en anmärkning, utan att fråga mig något, skall jag kanske älska er.
— Allt vad ni vill!
— Men jag förbereder er på, att jag vill vara fri att göra, vad mig lyster, utan att lämna er minsta enskildheter om mitt liv. Jag har länge sökt en ung, medgörlig älskare, kär utan misstroende och älskad utan rättigheter. Jag har aldrig kunnat finna någon. I stället för att tillfredsställas av, att man länge beviljar dem, vad de knappast vågat hoppas en gång, avfordra männen sin älskarinna räkenskap för hennes närvarande, förflutna och även tillkommande liv. Allt eftersom de vänja sig vid henne, vilja de behärska henne, och de bll så mycket mer fordrande, i samma mån man skänker dem allt, vad de vilja. Om jag besluter mig för att nu taga en ny älskare, vill jag, att han skall ha tre mycket sällsynta egenskaper — att han skall vara förtroendefull, lydig och grannlaga.
— Nåväl, jag skall vara allt, vad ni vill.
— Vi få väl se.
— Och när få vi se?
— Längre fram.
— Varför det?
— Därför, sade Marguerite, i det hon lösgjorde sig ur mina armar och ur en stor bukett röda kamelior tog en blomma, som hon satte i mitt knapphål, därför att man icke alltid kan verkställa ett fördrag samma dag, man undertecknar det. Det är ju icke svårt att förstå.
