Sida:Kameliadamen 1921.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Från och med detta ögonblick förändrade jag mitt levnadssätt, då jag icke kunde förändra min älskarinnas. Jag ville framför allt icke ge mig själv tid att tänka över den roll, jag gått in på att spela, ty mot min vilja skulle det gjort mig djupt nedstämd. Alltså iklädde sig mitt vanligen så lugna liv plötsligt ett sken av larmande nöjeslystnad. Tro inte att en kurtisans kärlek ingenting kostar, den må vara hur oegennyttig som helst. Ingenting är så dyrbart som de tusentals kapriser i fråga om blommor, teaterbiljetter, supéer och lantliga utflykter, vilka man aldrig kan neka sin älskarinna.

Som jag redan sagt dig, hade jag ingen förmögenhet. Min far var och är ännu generaluppbördsman i G… Han åtnjuter där ett stort rykte för redbarhet, tack vare vilket han fann den borgen, som han måste ställa för att få inträda i tjänsten. Denna plats ger honom fyrtio tusen francs om året, och på de tio år han innehaft den, har han betalt igen sin borgen och ägnat sig åt att lägga av min systers hemgift. Min far är den redbaraste människa som finns. Då min mor dog, lämnade hon efter sig sex tusen francs i ränta, som han delade mellan min syster och mig samma dag han fick den plats, han sökte; sedan, då jag fyllde tjuguett år, lade han till denna lilla inkomst en årlig pension av fem tusen francs, i det han försäkrade mig, att med åtta tusen francs kunde jag leva mycket gott i Paris, om jag vid sidan av denna ränta ville skapa mig en ställning som jurist eller läkare. Jag for således till Paris, tog min juridiska examen, blev godkänd som advokat, och i likhet med många andra unga män stoppade jag examensbetyget i fickan och lät mig en smula dragas med i det sysslolösa parislivet. Mina utgifter voro mycket anspråkslösa; men på åtta månader gav jag ut min årsinkomst och tillbragte de fyra sommarmånaderna hos min far, vilket i själva verket