— Det första han sade, när han kom hit till kyrkogården, var: Vad skall jag göra, för att få se henne en gång till? Detta kunde endast gå för sig genom att byta om grav, och jag underrättade honom om alla de formaliteter, som måste iakttagas för att utverka detta ombyte, ty herrn vet, att för att överflytta ett lik från en grav till en annan, måste det igenkännas för att vara det rätta, och endast familjen kan ge tillstånd till denna besiktning, som skall övervakas av en poliskommissarie. Det är för att erhålla detta tillstånd, som herr Duval farit till fröken Gautiers syster, och hans första besök kommer troligen att gälla oss.
Vi hade kommit till kyrkogårdsporten; jag tackade trädgårdsmästaren på nytt, i det jag stack litet pengar i handen på honom, och begav mig till den uppgivna adressen.
Armand var icke återkommen.
Jag skrev några ord på ett kort, vari jag bad honom genast uppsöka mig vid sin återkomst, eller låta mig veta var jag skulle träffa honom.
Morgonen därpå fick jag ett brev från Duval, som underrättade mig om sin återkomst och bad mig titta upp till honom, tilläggande, att han var så förbi av trötthet, att han omöjligt kunde gå ut.
6.
Jag fann Armand i sängen.
Då han fick se mig, räckte han mig sin brännheta hand.
— Ni har feber, sade jag.
— Det betyder ingenting — tröttheten efter en brådskande resa, det är alltsammans.
— Ni kommer från Marguerites syster?
— Ja, vem har sagt er det?
— Jag vet det — och har ni erhållit vad ni önskade?
