Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
98
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

— Jo, ibland.

— Är det fara för det nu?

— Kanhända.

De påskyndade sin ritt så mycket som möjligt. och sedan de, insvepta i sina punschos, vilat under natten, som lyckligtvis icke medfört något oväder, bar det åter av i raskaste fart. Men marken var nu ännu mera genomblött än förut. Hästarna trampade i vatten ända upp till fotknölarna, och plötsligt öppnade sig också himlen för massor av vatten, som störtade över dem. Hela dagen strävade de framåt genom all denna väta och hade på kvällen turen att träffa på