Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
134
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

— Men ni sade ju, att kapten Grant lever?

— Nej, jag sade, om han lever, så måste han finnas här i Australien.

— Var skedde skeppsbrottet då? frågade majoren äntligen, framställande det spörsmål, som borde gjorts först.

— När jag spolades bort från fördäcket, där jag höll på att hala ner focken, var Britannia icke mer än två kabellängder från Australiens kust, svarade Ayrton.

— På trettiosjunde breddgraden? frågade John Mangles.

— Ja, på trettiosjunde breddgraden.

— Vid västra kusten?

— Nej, vid den östra.

— Och vilken dag var det?

— Natten till den 27 juni 1862.

— Rätt, rätt! utbrast Glenarvan förtjust.

— Och ni inser således, jag hade skäl i att säga, att om kapten Grant lever, måste han sökas på Australiens jord, tillade Ayrton.

Ja, Glenarvan insåg det. Och nu. då de slutligen fått en ledtråd, skulle de söka honom med fördubblad iver! Robert var utom sig av glädje. Mary stod och höll en av Ayrtons händer i sina. Denne man var ju en av hennes fars kamrater.

— Å, herr Ayrton, sade hon, tala litet om vår far. Matrosen villfor hennes önskan, berättade om