Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
138
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

reras i Melbourne. Visserligen kunde man ju använda seglen, men finge man motvind, så kunde kringseglingen draga en oberäkneligt lång tid, och båten måste ändock tillbaka till Melbourne.

— Nå, så låt den gå till Melbourne, sade Paganel. Vi resa utan den genom Australien, liksom vi rest igenom Amerika längs med trettiosjunde breddgraden.

— Men Duncan då? frågade Ayrton med en egendomlig iver.

— Duncan möter oss, eller vi möta Duncan. Finna vi kapten Grant på vår väg, fara vi med honom till Melbourne. Varom icke träffa vi Duncan på motsatta kusten.

Förslaget vann bifall, i synnerhet som biografen förklarade, att resan knappt skulle räcka en månad, ungefär lika lång tid, som Duncan behövde för att reparera, och att den skulle erbjuda så få besvärligheter, att han till och med röstade för att lady Helena och Mary skulle följa med. Landet var på den sträcka, över vilken de skulle fara, till stor del engelskt och hade banade vägar, ja flerstädes till och med järnvägar. Inga faror, inga vilddjur, inga vildar, eller åtminstone inga grymma vildar, sådana som funnos på Nya Zeeland.

— Men straffångarna då, anmärkte Glenarvan.

— Det finns inga straffångar i provinsen Vic-