Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
192
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

höll sin ångest för honom vid tanken på Duncans mördade besättning. Dotterns sorg fick ge vika för vännens deltagande. Hon försökte allt för att trösta lady Glenarvan och var den första, som talade om hemresan.

Denna tycktes emellertid också möta svårigheter. Från Twofoldviken gick intet fartyg direkt till Europa. Icke ens till Melbourne eller Sydney, varifrån man kunde komma, vart man ville, avseglade någon båt på mycket länge, och Glenarvan hade redan bestämt sig för att resa landvägen till Sydney, då Paganel kom fram med ett nytt förslag.

Han hade även varit nere vid hamnen och där fått höra, att en brigg med namnet Macquarie dagen därpå skulle avgå till Auckland, huvudstaden på Ika-na-Maoui, Nya-Zeelands norra ö. På fem, sex dagar kunde de komma dit, och där funnos talrika förbindelser med Europa. Auckland befann sig dessutom just på den så mycket omtalade trettiosjunde breddgraden, så att man ju kunde ha ännu ett skäl att fara dit. Men detta skäl framhöll icke Paganel. Han hade redan två gånger misstolkat dokumentet, och detta talade för övrigt bestämt om en “kontinent”, till vilken kapten Grant hade kommit. Men Nya-Zeeland var ju blott en ö. Av denna orsak eller någon antan nämnde geografen icke ett ord om, att den väg, han förordat, skulle